ML

Jag har saknat att ringa dig och berätta om hur det går, sånna obetydliga saker som du lätt satte värde på när du lyssna för ingen har någonsin lyssnat på mig så som du gjort. Vem är jag? Hjälp mig för ingen känner mig så bra som du gör. Snälla! Berätta för mig vart jag ska gå, vilka jag ska undvika. Vems axel jag får gråta ut på nu och vem jag kan skratta hysteriskt åt och med. Utan dig. Om jag slog in ditt nummer och ringde upp dig skulle du svara? Och vad skulle jag isåfall säga? Jag vill inte ringa dig, har inget och säga. Jag vill träffa dig, har massor att visa.
Vem ska jag lura med mig på impulsresor? Vem ska vandra hem med mig dyngrak mitt i natten när bussar slutat gå? Vem ska jag dra mina poänglösa dramahistorier för om och om igen? Vem ska jag kalla för allra bästa vän?!
Du var den jag vela skulle vara gudmor till mitt barn, den som ska sitta längst fram i kyrkan när jag gifter mig, den som jag skulle flytta ihop med, den jag ville åka utomlands med, den min familj redan älskar. Du, ingen annan.
Om du inte redan visste eller har listat ut det så hade du en idiot till vän som inte alltid var tacksam, som inte alltid satte dig som prio ett när jag borde gjort det, och som kanske inte kan få det klart för sig hur du stod ut med mig iallafall trots allt. Vi var mer som en person än som två. Vi avslutade varandras meningar, visste nästan alltid vart den andra befann sig och höll på med när det inte gick att få tag på en av oss. Hundratals bilder som vi tagit på olika platser och ställen i sverige. Flippade konversationer där ingen annan än du och jag förstår innehållet och vad vi menar. Och dom försvinner inte bara för att du gör det. Jag kanske inte vågar erkänna det för mig själv men jag vill nog inte leva ett liv utan dig i det. Den livsviljan och styrkan du gett mig tar alla pris i världen och jag tror att du är en stor del till att jag står på fötterna idag. Du är udda men förjävla bra, motsattsen till mig men som en tvilling ändå på något konstig sätt. Du vet att jag inte är den som viker mig men för dig kan jag göra det tusen gånger om. Förlåt mig..
 
 
 
 
jag saknar dig.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0